Barn är inte framtiden, barn är nu!

Martina:
Torsdag 12/11 kl.19.40

Ännu en fantastisk dag har passerat! Jag är så överväldigad och helt lyrisk över hur glada och trevliga alla människor är – och hjälpsamma och gästvänliga! Blir mer och mer medveten om vilken fantastisk stad det på många vis är.

Precis som igår blev vi hämtade av Jason, Lorna och Amcy. Vi åkte till Manilas ”device office” (motsvarande en svensk utbildningsförvaltning) för att fixa det sista med bytet av high school vi ska vara på. På vägen dit fick vi syn på demonstrerande människor med skyltar och plakat. Jason berättade om motståndet mot de amerikanska soldaterna som har tillstånd att vistas i Filippinerna p.g.a. de träningsläger som ligger i landet där de tränas upp. Olyckligtvis utnyttjar amerikanarna detta – filippinarna utsätts för våldtäkter och annat våld och även mord förekommer. Man kan ju verkligen fråga sig själv vad det är för värld vi lever i… Och vad får amerikanarna att tro att de har rätt att göra på detta vis?

Kvinnan vi fick träffa på device office var lätt att ha och göra med och efter en liten stund fick vi klartecken från Abada High School – de tar gärna emot oss och var positiva till våra projekt! Vi åkte dit för att besöka rektorn och annan personal och ännu en gång, jag blev så berörd av mottagandet att jag nästan grät. De var så tacksamma och så glada för att vi ville göra undersökningar på deras skola och för att deras elever skulle få chansen att träffa utländska elever och på så vis kunna utbyta kunskaper och erfarenheter – vilka är det som ska vara tacksamma?! Rektorn berättade också för oss om skolans vision och hur han såg på detta samarbete med oss (vi blir de första utländska besökarna på skolan) – han verkade lika spänd som oss och berättade gång på gång hur tacksam han var. Vi blev så lyriska och glada när vi fick höra skolans och hans vision, som är precis så som det borde vara på alla skolor! Vi presenterade våra projekt noggrannare, diskuterade hur många dagar vi skulle behöva, upplägg av dessa, material och svensk vs filippinsk skola i sig. Under vårt lilla möte blev vi bjudna på varma mackor och iste. På tisdag gäller det och vi kan knappt vänta till dess – även om det händer mycket roligt och intressant ständigt.

Efter de glada nyheterna tog vi oss till Legarda då jag och Gabbe planerat att intervjua ”the councilers”. Tyvärr får detta vänta tills någon dag nästa vecka, då de var upptagna idag. Däremot fick vi se mer av skolan, träffa klasser och lärare som berättade kort om proven de just haft och undervisningen i sig. Jag häpnas och förundras fortfarande av det goda modet och humöret som eleverna och lärarna alltid har – de ser aldrig några problem utan bara möjligheter!

Efter detta andra besök på Legarda tog Jason, Lorna och Amcy med oss till ett lite billigare köpcentrum – med marknad i nästan hela huset! Vi åt en stor måltid på en restaurang med mycket filippinsk mat – soppa med räkor, kyckling, fläsksvål, jordnötsås med något speciellt kött i, mjölkfisk m.m. Marknaden kunde man gå i en evighet på, jag fick i alla fall köpt ett par skor.

Efter att ha tagit det lugnt på hotellet ett tag ikväll, gick för att äta – denna gången på en riktigt amerikansk restaurang. Vi saknar alla salladen till maten som finns här, men äntligen fick jag äta en riktigt god caesarsallad med kyckling (man kommer inte ifrån kycklingen om man vill beställa något säkert!)

För tillfället mår jag inte jättebra, har ont i magen och är stundvis illamående men har tagit en tablett som ska hålla magen i balans så jag hoppas på det bästa inför imorgon! Då är vi nämligen inbjudna till en Award där Amcy är med och tävlar om titeln ”the most outstanding special teacher”. Ska bli spännande! Därefter ska vi flytta från hotellet till ett hyreshus som en släkting till Amcy har – ska bli skönt, vi är lite trötta på hotellet och ska bli kul att komma ännu ett steg närmare den filippinska kulturen! På eftermiddagen ska vi äntligen få besöka Human Rights Center – mitt och Gabbes område, perfekt!

Vi vet ännu inte hur tillgången till internet kommer att vara imorgon så förvarnar er därför om att morgondagens inlägg kanske inte publiceras imorgon. Detsamma gäller helgen – vi ska besöka ön Mindorro och koppla av lite över helgen så får se hur det blir med bloggandet då också.

Till dess, ha det jättebra!
Stå på er!
/Martina

Gabrielle:

Torsdagen den 12 november 18.40: Tredje dagen här i Manila har varit kanon! Den började med att vi åkte till the Device Office (jämförelsevis Utbildningsförvaltningen i Halmstad), där vi skulle prata med en tjänsteman för att fixa en ny skola som ville ta emot oss och delta i våra projekt. För att få vistas på skolorna här, krävs det en formell inbjudan och proceduren tar ganska lång tid, därav bytet. Kvinnan vi talade med var väldigt hjälpsam och efter en kvart var det fixat. Efter det begav vi oss till skolan som accepterat vår inbjudan att delta i projektet och vi möttas av en underbar rektor! Vi satte oss ner och pratade med honom och berättade om våra projekt. Rektorn, som jag tror heter Fernando (ska kolla upp det noggrannare), var så otroligt öppen, välkomnande och jätteglad över att vi tagit kontakt med skolan. Vi diskuterade lite kring vårt upplägg och hur mycket tid vi behövde till presentationen, seminariet och intervjuerna. ”We’ll accomondate you with whatever you need!”, fick vi som svar och vi blev lyriska. Nu är det bestämt att vi åker tillbaka till den skolan på tisdag och inleder med presentation, utdelning av enkäter och förmodligen även några intervjuer. På onsdag är det tänkt att vi ska hålla vårt seminarium med en klass på runt 50 elever. Det ska bli så fruktansvärt spännande och intressant! Vi kunde verkligen inte hittat en mer perfekt skola för vårt projekt. Rektorn är jätteintresserad av projektet och speciellt mötet mellan oss ungdomar ifrån olika kulturer. Vi ser jättemycket fram emot att få återvända på tisdag!

När vi lämnade skolan med smilbanden uppe vid öronen, begav vi oss tillbaka till Legarda Elementary School. Det var tänkt att jag och Tina skulle intervjua the councilers, men de var upptagna idag och istället bestämde vi träff imorgon bitti klockan 9. Vi fick även en mer detaljerad runtvisning av Legarda och vi förundrades över disciplinen i klassrummen, vänligheten och alla de fantastiskt pedagogiska målningarna runt om på skolan.

Vår sista etapp var ett köpcentrum där vi stannade till för att köpa lunch och titta runt. Galet så mycket som är massproducerat i det här landet! Sammanlagt har vi nog även suttit i bilkö i ett par timmar idag. Vi tappade bort oss, eller ”we’re not lost, we’re just looking for directions”, som Jayson uttryckte det och vi åkte igenom några av de riktigt fattiga kvarterna. Det är så gripande att man inte riktigt registrerar allting. Man ser att kotiga människor ligger på trottoaren och att småbarn springer hejvilt i trafiken, men det går knappt in i huvudet. Jag och Tina pratade om det igår kväll och på något sätt är det en försvarsmekanism som kroppen utlöser, för att man inte orkar bearbeta allt jobbigt som man omges av tjugofyra timmar om dygnet. Det blev för mycket för mig idag, när två män som saknade underarmar kom och knackade på rutan med en kopp i bilkön, för att tigga. Jag klarade inte av att vända mig om för rulla ner rutan och ge dem pengarna och samtidigt skämdes jag så hemskt mycket. Det är ständigt etiska dilemman man ställs inför. Jag börjar verkligen förstå människor som påstår sig återvänt hem efter en resa som nya personer. Man får så otroligt klara och nya perspektiv på saker och ting att man inte kan kalla det för annat än nyttigt för själen.

Ikväll tar vi det lugnt på hotellrummet för att samla ihop saker och ting. Vi tänkte även titta igenom intervjufrågorna inför imorgon och eventuella tillägg. Imorgon flyttar vi också. Vi ska bo i Amcys svägerskans hus under nästa vecka. Det ska bli jätteintressant att få komma ytterliggare närmare lokalbefolkning och att inte bo på hotell. På något sätt att man fortfarande distanserad även om vi spenderar all tid med filippinare. Imorgon ska vi även besöka HCR, Human Rights Center och det ser jag grymt mycket fram emot! Vi ska träffa en kvinna som heter Brenda, som jobbar på centret och som tydligen är jätteduktigt. Vi hade även tänkt grabba tag i henne och ställa lite frågor specifikt om barnens rättigheter också.

Kram Gabrielle

Vi överräcker en present till kvinnan på Device Office som tack för att hon hjälpe oss att hitta en skola där vi kan göra våra undersökningar och arbeten!



När vi kom till Abada High School fick vi träffa rektorn (längst till vänster) och annan personal. Alla var oerhört vänliga, öppna och framför allt tacksamma för att vi ville genomföra våra arbeten på just deras skola! VI var de som kände oss oerhört tacksamma!


Innan vi lämnade skolan för dagen fick Gabbe syn på denna förslagslåda - vi blev överlyckliga, ett gott tecken på en skola där eleverna har chans att påverka!
Både Abada High School och Legarda Elementary School är duktiga och kreativa med fina tavlor och väggmålningar - denna fann vi utanför rektorsexpeditionen på Abada High School idag.


Bara en av många fina väggdekorationer på Legarda Elementary School. Denna var uppsatt i undervisningssalen för särskolan och i samma rum fanns minst tre till.



För varje klassrum man gick förbi på Legarda och kikade in i, ställde alla elever sig upp och välkomnade oss med en ramsa med rörelser till. Vilka mottaganden!