vecka 35

Nu, nu känns det äntligen som om det börjar hända saker! I fredags samlades hela gruppen som ska åka till Filippinerna och vår lärare Henrik för att försöka planera när resan ska ske. Nu står det mellan slutet på vecka 46 eller 47, vilket förhoppningsvis avgörs denna vecka. Jag och Gabbe känner oss mer taggade än någonsin, nu när det faktiskt börjar kännas på "riktigt". Vi förbereder oss så mycket vi kan och fram tills nu har arbetet mest bestått av att läsa på om konventionen, diskutera med varandra och läsa rapporter. Både jag och Gabbe har också läst Maja Frankells "Vår Förbannade Rätt", som berört oss stark och motiverat oss ännu mer till vårt projekt.

Vad vi i fredags fick bekräftat när vi satt och arbetade med projektet efter skolan, var att svårigheten med projektet inte är att komma på frågeställningar utan att få ner alla på papper! Idéerna och tankarna bara sprudlar så vi var tacksamma när vi i fredags fann ett smart arbetssätt. Då jag var väldigt trött i fredags, lät jag Gabbe prata på om allt hon undrade och ville veta, vad hon tyckte och kände medan jag klottrade ned allt hon sa på papper. Mycket smidigt! På så vis får man ur sig mer av vad man vill säga, om man samtidigt ska anteckna har man två saker att tänka på samtidigt. Detta får vi fortsätta med!

Nu är helgen avslutad och jag ser fram emot en ny vecka med mer kunskap om Filippinerna, fler inspirationskällor som jag kan utveckla fler idéer från och att vi kan boka eller åtminstone sätta datum för vår resa! Jag vill ha mer, mer, mer!

Godnatt!
Stå på er!

/Martina

Projektarbetet i skolan

Nu har skolan startat igen och äntligen ska vi få komma i gång med arbetet ordentligt! Under de senaste månaderna har vi planerat hur vi ska lägga upp arbetet, disponera tiden och letat fakta kring Filippinerna och barnkonventionen. Jag och Tina är supertaggade och sitter just nu vid varsin dator och fyller i vår loggbok, en slags arbetsdagbok som vi ska uppdatera under arbetets gång.

Ta hand om er!
/ Gabrielle

Grattis barnkonventionen!

Under 2009 firar FN:s barnkonvention 20 år, då den antogs 1989. Detta jubileum anser vi bör firas genom att uppmärksammas av alla världens medborgare. Efter 20 år känner fortfarande bara 3 av 10 svenska skolbarn till barnkonventionen! Detta i sig strider mot en av artiklarna i konventionen, vilken säger att den ska vara känd bland både barn och vuxna. Detta är ett exempel på att, som tidigiare sagt, inte heller Sverige nått ända fram i förverkligandet av barnkonventionen. 

Vad vi vet är att politiker inte kan göra allt, vilket innebär att vi som mammor, pappor, syskon eller barn själva kan och borde ta intiativ till att sprida kännedom om barnkonverntionen bland våra medmänniskor så vi ytterligare kommer närmre ett fullständigt förverkligande av barns rättigheter!

Stå på er!
/ Kram


Här är vårt projektarbete

Vi är två tjejer vid namn Gabrielle och Martina som under läsåret 09/10 kommer att göra ett projektarbete där vi granskar barnens rättigheter i Filippinerna. Vårt projektarbete grundar sig på FN:s barnkonvention som både Sverige och Filippinerna tillsammans med alla andra länder i världen utom två, har skrivit på och ratificerat. Vi kommer under hösten att besöka Filippinernas huvudstad, Manila och skolan Legarda Elementary School. Det är en motsvarade högstadieskola, där vi kommer spendera ungefär två veckor med att observera arbetsmiljö, arbetssätt och elevinflytande. Vi kommer att intervjua elever och även annan personal på skolan såsom kuratorer, skolsköterskor, lärare och rektor. Väl hemma i Sverige igen är det tänkt att vi ska sammanställa våra nya intryck och kunskaper. Dels i form av en samhällsvetenskaplig rapport men även förbereda föreläsningar för vår skola och eventuellt för annan kommunanställd personal.

Anledningen till att vi valde att jobba med barnkonventionen är att vi båda känner starkt inför elevinflytande och ungas rättigheter i samhället. Vi i Sverige har, i jämförelsevis med många andra länder, kommit en bit på vägen mot att infria ungas rättigheter, såsom att unga själva ska ha en åsikt i alla frågor som rör oss samt att lyssna på oss. Dock har Sverige ett fortsatt arbete, med att till fullo efterleva barnkonventionens alla artiklar, framför sig. Därför kan denna resan både ge oss och vår svenska skola samt den filippinska skolan en chans att förbättra våra skolmiljöer och  att vi unga finner en vilja att själva ställa oss upp och våga ta för oss av de rättigheter som enligt så många länder i världen SKA vara en självklarhet! Det är faktiskt som Maja Frankell säger, Vår FÖRBANNADE rätt! 

Stå på er!
/ Martina och Gabrielle

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0