Möte med resgruppen
Hej på er!
Förra måndagen träffades alla vi som ska resa till Manila ihop i ett möte tillsammans med våra handledare Henrik och Martina. Inbjudna till mötet var också våra föräldrar och under mötets gång visade Martina foton från och pratade om elevhälsoteamets resa till Manila i feburari. Vi diskuterade alla de praktiska delarna kring resan, presenterade våra projektarbeten för föräldrarna, pratade om den senaste tyfonen som drabbat stora delar av Manila kraftigt, och Martina berättade lite allmänt om Filippinerna och om människorna och kulturen. Självklart kom många frågor upp och eftersom Martina har så stor erfarenhet av Filippinerna då hon tidigare bott i Asien, så var hon mycket kunnig och kunde besvara alla typer av frågor! Känns tryggt för både oss resenärer och för våra föräldrar!
Vårt livs största resa, äventyr och utmaning kommer närmare och närmare, och det känns! Jag gick ifrån mötet med en sån iver och fylld med så många idéer och tankar som min stackars mamma fick lyssna på hela bilresan hem. Fastän det är bara lite mindre än fyra veckor kvar så är det fortfarande overkligt och ofattbart att vi ska få ta del av en helt annan värld, en helt annan kultur, möta helt andra människor och upptäcka hur olika vi är och hur olika vi lever men att det samtidigt inte skiljer så mycket ändå, på andra sidan jordklotet!
Stå på er!
/Martina
Hallandsposten!
Eftersom jag har varit sjuk har arbetet under veckan varit nästintill stillaståande, men vi tar nya tag och ser fram emot nästa vecka!
Stå på er!
Gabrielle
USA+ Barnkonventionen ≠ sant
(Ratificera innebär att folkrättsligt ta till sig konventionen. Vad innebär det då undrar jag? Det innebär i princip ett moraliskt åtagande, men kan ändå inte rättsligt behandlas vid eventuell förbrytelse).
En del menar på att anledningen är att i 38 av 50 delstater kan dödstraff utdelas tilll människor under 18 år (dvs barn) och artikel 37 förbjuder tortyr och dödsstraff mot barn. Det är en del av förklaringen, men inte hela, då USA teoretiskt skulle kunna reservera sig mot artikel 37 och ändå välja att ratificera resterande artiklar. Den officiella förklaring lyder att USA är det land där det väcks flest åtal per person och år. Därför motsäger sig många amerikaner införande av fler lager, eftersom det i sin tur skulle leda till ännu fler åtal.
Inofficiellt är det den kristna kontroversiella högern, som i alla fall under Clintons och Bush tid, utgjorde majoriteten av senaten och starkt motsatte sig konventionen. I USA måste 2/3 av senaten enhälligt rösta ja för att ett förslag ska kunna gå igenom. Då Clinton skrev på konventionen, var motståndet i senaten så stort att det inte ens togs upp i senaten. Den kristna högern hade bla argument som att Barnkonventionen kan komma att underminera föräldrars auktoritet och att Barnkonventionen uppmanar abort.
Jag har sökt runt på internet för att se vart Obama står i frågan. Dock hittade jag inget mer än att Obama lovat att skriva under och ratificera en konvention för handikappandes rättigheter, om jag inte minns fel. Det är ett steg i rätt riktigt. Kom igen och ratificera även Barnkonventionen, Mr. Obama!
Ta hand om varandra.
/Gabrielle
Vår förbannade rätt
I helgen har även den olyckliga tyfonen dragit in över Manila och förödelsen verkar vara stor. Det känns jättetråkigt och vi får hoppas att alla personer som är inblandade i vårt projekt (samt resten av befolkningen såklart) får hjälp att klara sig undan med livet i behåll. Nu verkar det som att det var de östra delarna av Manila som drabbats hårdast och vad jag förstår så är det de norra delarna vi ska besöka. Dock är det lika beklagligt ändå. Vi får hålla oss uppdaterade om läget.
Medan jag satt och läste "Vår förbannade rätt" slog det mig att vi kommer att sitta på planet hem samma dag som Barnkonventionen firar sin 20-års dag, nämligen den 20 movember. Förhoppningsvis firar vi det med en väl genomförd resa, massa ny kunskap och förslag på förbättringar. Helt enkelt, att vi är ett steg närmare ett uppfyllande av Barnkonventionen. För det är så att förändringarna startar där varje människa tar vid. Alla barn i hela världen, vare sig det gäller en flicka i El Salvador eller en pojke i Eskilstuna, behöver Barnkonventionen percis lika mycket!
Stå på er och ta hand om varandra.
/Gabrielle
Hejsan!
Vi håller på för fullt att arbeta med enkätundersökningar och frågeformuleringar. Allting går bra och vi blir mer spända för var dag som går. Lite praktisk info är att vi ÄNTLIGEN har bokat resan! Avresan går av stapeln den 9 november och vi reser hem den 20 november. Två veckor känns helt perfekt, då vi kommer ha mycket tid att spendera på skolorna men även att arbeta själva med sammanställningar.
Jag måste nog erkänna att det fortfarande känns väldigt overkligt att vi ska åka iväg. Än så länge består arbetet av planering och mycket tänk. Det är viktigt att vi har en konkret plan med oss ner, så att vi kan utnjytta tiden och få ut så mycket som möjligt av den. Men det är en häftig känsla att sitta och fundera och veta att vi själva är dem som kommer att få lägga upp projektet hur vi vill. Vi kommer förhoppningsvis vara fullproppade med information om skolans arbete med barnkonventionen när vi landar i Sverige igen.
Fram tills avresan blir uppdateringarna lite si och så, vilket vi förstår inte är speciellt roligt. Men vi försöker uppdatera såfort vi känner att det skett några intresanta utvecklingar. Ha det bra och ta hand om er.
Stå på er!
/Gabrielle
vecka 35
Vad vi i fredags fick bekräftat när vi satt och arbetade med projektet efter skolan, var att svårigheten med projektet inte är att komma på frågeställningar utan att få ner alla på papper! Idéerna och tankarna bara sprudlar så vi var tacksamma när vi i fredags fann ett smart arbetssätt. Då jag var väldigt trött i fredags, lät jag Gabbe prata på om allt hon undrade och ville veta, vad hon tyckte och kände medan jag klottrade ned allt hon sa på papper. Mycket smidigt! På så vis får man ur sig mer av vad man vill säga, om man samtidigt ska anteckna har man två saker att tänka på samtidigt. Detta får vi fortsätta med!
Nu är helgen avslutad och jag ser fram emot en ny vecka med mer kunskap om Filippinerna, fler inspirationskällor som jag kan utveckla fler idéer från och att vi kan boka eller åtminstone sätta datum för vår resa! Jag vill ha mer, mer, mer!
Godnatt!
Stå på er!
/Martina
Projektarbetet i skolan
Ta hand om er!
/ Gabrielle
Grattis barnkonventionen!
Under 2009 firar FN:s barnkonvention 20 år, då den antogs 1989. Detta jubileum anser vi bör firas genom att uppmärksammas av alla världens medborgare. Efter 20 år känner fortfarande bara 3 av 10 svenska skolbarn till barnkonventionen! Detta i sig strider mot en av artiklarna i konventionen, vilken säger att den ska vara känd bland både barn och vuxna. Detta är ett exempel på att, som tidigiare sagt, inte heller Sverige nått ända fram i förverkligandet av barnkonventionen.
Vad vi vet är att politiker inte kan göra allt, vilket innebär att vi som mammor, pappor, syskon eller barn själva kan och borde ta intiativ till att sprida kännedom om barnkonverntionen bland våra medmänniskor så vi ytterligare kommer närmre ett fullständigt förverkligande av barns rättigheter!
Stå på er!
/ Kram
Här är vårt projektarbete
Anledningen till att vi valde att jobba med barnkonventionen är att vi båda känner starkt inför elevinflytande och ungas rättigheter i samhället. Vi i Sverige har, i jämförelsevis med många andra länder, kommit en bit på vägen mot att infria ungas rättigheter, såsom att unga själva ska ha en åsikt i alla frågor som rör oss samt att lyssna på oss. Dock har Sverige ett fortsatt arbete, med att till fullo efterleva barnkonventionens alla artiklar, framför sig. Därför kan denna resan både ge oss och vår svenska skola samt den filippinska skolan en chans att förbättra våra skolmiljöer och att vi unga finner en vilja att själva ställa oss upp och våga ta för oss av de rättigheter som enligt så många länder i världen SKA vara en självklarhet! Det är faktiskt som Maja Frankell säger, Vår FÖRBANNADE rätt!
Stå på er!
/ Martina och Gabrielle
