Såhär några dagar efter hemkomst...
...har jag fortfarande inte smält alla upplevelser och intryck från resan!
När mamma hämtade mig på flygplatsen i fredags kväll och vi satte oss i bilen för att köra hemåt, hade jag ingen aning om hur jag skulle berätta allt jag varit med om. För i vilken ände skulle jag börja? Under många dagar under resan har jag flera gånger tänkt tanken att "åh, vad jag längtar tills jag kan få berätta allt detta för min familj och mina vänner och klasskompisar". Och nu, kunde jag inte komma på något att säga. Vad hemskt det kändes, fastän jag förstår att det var just p.g.a. att jag har upplevt "för mycket" på för kort tid och att jag därför inte hunnit smälta allt än. Lite kunde jag få ur mig, men det var inga detaljer. Så stora delar av helgen har nu gått åt till att visa de över 500 bilder som jag tagit och berätta samtidigt som bilderna visas, vilket visade sig vara mycket lättare!
Som sagt, jag har fortfarande inte kunnat smälta allt, men vad jag vet är att resan är bland det bästa jag har varit med om och alla intryck och minnen kommer jag bära med mig i allt framtida arbete jag gör och i allt annat som händer in resten av mitt liv!
Ett stort tack till Atlas Partnerskap som har gjort denna resa möjlig för oss! Utan er hade inte detta äventyr blivit verkligt och vi hade aldrig lärt oss så mycket som vi gjort!
En megakram och ett stort tack till alla människor i Manila som hjälpt oss - Amcy, Lorna och Jason för att ni tagit hand om oss och givit oss många härliga stunder och minnen, Esteban Abada High School för det fina samarbetet och öppenheten, för att vi fick sno lektionstid och träffa alla underbara elever och personal, Legarda Elementary School för det fina mottagandet och alla möten med elever och personal, Human Rights Center för mötet och intervjun samt barnhemmet Bukid Kabataan Center för att vi fick komma och hälsa på, träffa alla och få höra om den fina verksamhet ni bedriver.
Sist men inte minst vill jag tacka mina resekompisar; Gabrielle Tillberg, Martina Wetterstrand, Henrik Böckin, Jannika Holm, Natalie Bunkman och Charlotte Magyar. Utan all er hjälp och allt stöd från er hade resan inte gått att genomföra! Även stor kram och stort tack till min familj som har stöttat och supportat mig i arbetet fram till avresan.
Och jag lovar, bilder kommer inom kort! Det är inte så lätt att välja ut bara, bland de 545 som jag själv har tagit. Sen har de andra tagit minst lika många var...Hade gärna publicerat alla, men tyvärr skulle det nog ta lite för lång tid.
Ha det bra så länge! Självklart kommer vi fortsätta med bloggandet här, resan tar inte slut bara för att själva resan till Manila är över. Vi har en lång väg kvar, som vi ser mycket fram emot!
Stå på er!
Kram/Martina
När mamma hämtade mig på flygplatsen i fredags kväll och vi satte oss i bilen för att köra hemåt, hade jag ingen aning om hur jag skulle berätta allt jag varit med om. För i vilken ände skulle jag börja? Under många dagar under resan har jag flera gånger tänkt tanken att "åh, vad jag längtar tills jag kan få berätta allt detta för min familj och mina vänner och klasskompisar". Och nu, kunde jag inte komma på något att säga. Vad hemskt det kändes, fastän jag förstår att det var just p.g.a. att jag har upplevt "för mycket" på för kort tid och att jag därför inte hunnit smälta allt än. Lite kunde jag få ur mig, men det var inga detaljer. Så stora delar av helgen har nu gått åt till att visa de över 500 bilder som jag tagit och berätta samtidigt som bilderna visas, vilket visade sig vara mycket lättare!
Som sagt, jag har fortfarande inte kunnat smälta allt, men vad jag vet är att resan är bland det bästa jag har varit med om och alla intryck och minnen kommer jag bära med mig i allt framtida arbete jag gör och i allt annat som händer in resten av mitt liv!
Ett stort tack till Atlas Partnerskap som har gjort denna resa möjlig för oss! Utan er hade inte detta äventyr blivit verkligt och vi hade aldrig lärt oss så mycket som vi gjort!
En megakram och ett stort tack till alla människor i Manila som hjälpt oss - Amcy, Lorna och Jason för att ni tagit hand om oss och givit oss många härliga stunder och minnen, Esteban Abada High School för det fina samarbetet och öppenheten, för att vi fick sno lektionstid och träffa alla underbara elever och personal, Legarda Elementary School för det fina mottagandet och alla möten med elever och personal, Human Rights Center för mötet och intervjun samt barnhemmet Bukid Kabataan Center för att vi fick komma och hälsa på, träffa alla och få höra om den fina verksamhet ni bedriver.
Sist men inte minst vill jag tacka mina resekompisar; Gabrielle Tillberg, Martina Wetterstrand, Henrik Böckin, Jannika Holm, Natalie Bunkman och Charlotte Magyar. Utan all er hjälp och allt stöd från er hade resan inte gått att genomföra! Även stor kram och stort tack till min familj som har stöttat och supportat mig i arbetet fram till avresan.
Och jag lovar, bilder kommer inom kort! Det är inte så lätt att välja ut bara, bland de 545 som jag själv har tagit. Sen har de andra tagit minst lika många var...Hade gärna publicerat alla, men tyvärr skulle det nog ta lite för lång tid.
Ha det bra så länge! Självklart kommer vi fortsätta med bloggandet här, resan tar inte slut bara för att själva resan till Manila är över. Vi har en lång väg kvar, som vi ser mycket fram emot!
Stå på er!
Kram/Martina
Kommentarer
Trackback
